 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
||||||
| The Otolith Group | |
Iaspis 25 okt–9 nov Otolith I wip:konsthall 8 nov–15 nov Otolith II |
|||
| |||||
 The Otolith Group: Otolith I, 2003 Inom projektet Between the Images deltar The Otolith Group (bildad 2002 av konstnären Anjalika Sagar och kulturteorikern Kodwo Eshun) med två filmer: "Otolith I" (2003) ingår i utställningen på Iapsis och "Otolith II" visas på wip:konsthall. En otolit är en liten kristall av kalksalt. Som en del i innerörats balansorgan är den en viktig faktor för vår förmåga att balansera och navigera. The Otoliths första essäfilm utgår från en situation där människans otoliter förlorat sin funktion och vistelsen på jorden därmed blivit omöjlig. Vad som återstår är vår individuella och gemensamma historia i form av bild. Filmens berättare – en fiktiv ättling till Anjalika Sagar - lever ute i rymden, hundra år fram i tiden, där hon skärskådar historiska händelser under 1900-talet och kopplar samman sitt eget liv framför allt med släktens kvinnor under flera generationer. En särskilt viktig roll spelar här Sagars farmor, aktiv på 1960-talet. Den ryska kosmonauten Valentina Teresjkova, den första kvinnan i rymden, var en betydelsefull influens för Sagars farmor och är även hon en viktig referens i filmen. Verket kan delvis läsas som ett samtal mellan Sagar och hennes farmor, medierat genom deras framtida släkting. På ett liknande sätt som örats otoliter vill filmen vara ett verktyg för om-navigation och nyorientering genom att balansera och väva samman personliga berättelser med de större sammanhangen och historien. Minne och bild är varandras förutsättningar. Genom att granska vår historias efterlämnade bilder, arkivmaterial, 35 mm-film och digitala nyhetsbilder, gör filmens fiktiva berättare en omläsning av de skeenden som påverkat såväl de personliga som allmänna förutsättningarna för liv. Dialogen mellan Sagar och hennes farmor i olika lager av dåtid, nutid och framtid återkommer i "Otolith II". Med influenser från Black Audio Film Collectives film "Twilight City" (1989) är "Otolith II" ett försök att fånga essensen av en stad och staden som symbol för nutida livsbetingelser. Med Bombay som utgångspunkt reflekterar filmen över staden som livsmiljö, ekonomisk realitet, kuliss och futuristiskt projekt. Le Corbusiers Chandigarh, ett exempel på en rationellt planerad och futuristisk drömstad, ställs i filmen mot den oplanerade verkligheten och framtiden i dagens ständigt växande storstad. Staden blir här en bild av såväl ett laboratorium för test av gränserna för människans förmåga som ett slags vildvuxen och opåverkbar natur som skapar sina egna förutsättningar och uttryck. Filmen ställer frågan om slummens oreglerade arkitektur, med dess osammanhängande och informella struktur kan ses som en improviserad modell för framtida utopier. Som en grund för filmens undersökning fungerar också ett omfattande arkiv sammanställt under efterkrigstiden av den indiska aktivisten, pedagogen och feministen Anasuya Gyan-Chand. I arkivmaterialet kan vi följa delegationer av indiska feminister på besök i olika delar av världen, på industrier, sjukhus och skolor. Genom detta huvudsakligen fotografiska arkiv reflekteras dåtidens modernistiska och utopiska idéer om ett gott och välplanerat samhällsbygge mot en samtida post-utopisk verklighet. "Otolith I" är gjord i samarbete med Richard Couzins. Tack till Argos Film, Bryssel. The Black Audio Film Collectives film "Twilight City" (1989) visas på Cinemateket den 6 november. Within the project "Between the Images", The Otolith Group, (founded in 2002 by the artist Anjalika Sagar and the cultural theorist Kodwo Eshun) participates with two films: "Otolith I" (2003) is included in the exhibition at Iapsis and Otolith II (2007) is shown at wip:konsthall. An otolith is a small crystal of calcium salt. As a part of the balance organ in the inner ear it is an important factor for our ability to balance and navigate. The Otolith Group’s first essay film takes its starting point in a situation where the human otoliths have lost their capability, making human existence on earth impossible. What remains is our individual and common history through images. The film’s narrator, a fictional descendant of Anjalika Sagar living in outer space a hundred years from now, surveys historical moments of the 20th century and links her own life to that of former generations of women in her family. Especially important for the narrative is Sagar’s grandmother, active in the 1960s. The Russian cosmonaut Valentina Tereshkova, the first woman in space, was a significant influence for Sagar’s grandmother and is also an important reference in the film. The work can, in parts, be read as a conversation between Sagar and her grandmother, mediated through their future relative. In a similar way as the ear’s otoliths, the film aims at being a tool for re-navigation and reorientation by balancing and intertwining personal stories with the greater context and history. Memory and image are each other’s prerequisites. Through a study of the images that our history left behind: archive material, 35 mm film as well as digital news footage, the fictional narrator of the film rereads the course of events that influenced the individual and general conditions for life. The dialogue between Sagar and her grandmother, in different layers of past, present and future times, reappears in "Otolith II". With influences from Black Audio Film Collectives’ film "Twilight City" (1989), "Otolith II" is an attempt to capture the essence of a city and the city as a symbol for contemporary life conditions. With Bombay as a point of departure, the film reflects on the city as habitat, economic reality, backdrop and futuristic project. In the film, Le Corbusier’s Chandigarh, an example of a rationally planned and futuristic dream city, is contrasted to the unplanned reality and future in today’s ever-growing metropolises. The city is here depicted as a laboratory, testing the borders of human capacity and at the same time as a kind of rampant and insusceptible nature, creating its own conditions and expressions. The film raises the question of whether the unregulated architecture of the slum, with its incoherent and informal structure, could be seen as an improvised model for future utopias. Another source for the film’s investigation is an extensive archive compiled in the post-war period by the Indian activist, educationalist and feminist, Anasuya Gyan-Chand. In the archive material we can follow delegations of Indian feminists visiting different parts of the world, at factories, hospitals and schools. Through this mainly photographic archive, the past’s modernistic and utopian ideas of a good and well-planned social structure are reflected against a contemporary post-utopian reality. "Otolith I" was made in collaboration with Richard Couzins. Thanks to Argos Film, Brussels. Black Audio Film Collectives’ film "Twilight City" will be screened at Cinemateket on 6 November. |
|
|
|||
